Skyddet för visselblåsare har stärkts genom en ny lag

En helt ny lag om skydd för visselblåsare har börjat gälla. Bakgrunden till den nya lagen är EU:s visselblåsardirektiv som reglerar skydd för den som slår larm om missförhållanden i arbetslivet. Den nya visselblåsarlagen har ersatt en tidigare lag som gav visselblåsare ett visst skydd.

Vad reglerar lagen?

Den nya lagen gäller för alla arbetsgivare och omfattar arbetstagare, arbetssökande, egenföretagare, volontärer, praktikanter, personer som ingår i ett företags förvaltnings- och ledningsorgan och aktieägare som är verksamma i bolaget.

Skyddet gäller både innan den rapporterande personen har börjat i en verksamhet samt efter det att personen ha slutat, förutsatt att personen har fått del av information under den tid hen var verksam. Även de personer som bistår vid rapportering av missförhållanden omfattas av skyddet.

Lagen innehåller bestämmelser om skydd mot repressalier. En arbetsgivare får inte utsätta en person för repressalier om denne rapporterar om missförhållanden i arbetslivet. Exempel på repressalier kan vara uppsägning, avskedande, omplacering, utebliven löneökning, försämrade förmåner, orimligt hög arbetsbelastning, trakasserier och utfrysning på arbetsplatsen.

Det är inte heller tillåtet att hindra eller försöka hindra en person från att rapportera om missförhållanden i arbetslivet.

Om en person anser sig ha blivit hindrad från att rapportera eller blivit utsatt för repressalier är det arbetsgivaren som har bevisbördan och ska kunna visa att sådana åtgärder inte vidtagits.

Förtydligande om hur rapporter ska lämnas

Skyddet för visselblåsare gäller vid rapportering av missförhållanden som har uppstått i den verksamhet där personen är anställd i eller andra verksamheter som personen är i kontakt med genom sitt arbete.

Skyddet gäller under förutsättning att det är skäligt att anta att informationen är sann och att rapporteringen har gjorts på korrekt sätt.

Krav på interna rapporteringskanaler

Rapporter om missförhållanden ska lämnas genom interna rapporteringskanaler som arbetsgivare ska upprätta. Alla verksamheter som vid ingången av kalenderåret har 50 eller fler arbetstagare ska ha interna rapporteringskanaler och rutiner för rapportering och uppföljning.

Den interna rapporteringskanalen ska utformas så att det är möjligt att rapportera både skriftligt, muntligt och - vid begäran - genom ett fysiskt möte. Den rapporterande personen ska få en bekräftelse på sin rapport inom sju dagar från mottagandet, om inte personen har avsagt sig det. 

I verksamheter som har under 50 arbetstagare är det inte ett krav att ha interna rapporteringskanaler. Personerna i dessa verksamheter kan dock slå internt larm och omfattas då också av skyddet.  

Rapportering genom externa rapporteringskanaler

Vissa myndigheter har fått i uppdrag att upprätta externa rapporteringskanaler och kunna ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter om missförhållanden. De berörda myndigheterna ska även kunna lämna över en rapport till rätt behörig myndighet i de fall en rapport har lämnats till fel myndighet.

Det är inget krav på att anställda först måste slå larm internt utan det kan vara möjligt att slå larm direkt till en extern rapporteringskanal.

Möjligt att rapportera offentligt

Skyddet för visselblåsare gäller också om en rapporterande person slår larm offentligt, till exempel till media. Det gäller dock under förutsättning att personen först har rapporterat externt utan att särskilda åtgärder har vidtagits.

Tystnadsplikt

Den person som hanterar ett uppföljningsärende får inte obehörigt röja en uppgift som kan avslöja identiteten på den rapporterande personen eller på någon annan person som förekommer i ärendet.

I offentliga verksamheter gäller bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen.

Lagen innehåller också bestämmelser om behandling av personuppgifter. Det tydliggörs exempelvis hur länge personuppgifter får sparas, vilken rättslig grund som finns och vilka som får ha tillgång till uppgifterna. 

Det ska också - enligt förslaget - vara möjligt att träffa centrala kollektivavtal om utformningen av rapporteringskanaler och förfarandet. Det kommer däremot inte vara möjligt att avtala bort de rapporterandes skydd och rättigheter.