Tvivelaktigt domslut ifråga om FoU-avdraget

Vad innebär egentligen utveckling?

Med forskning menas i sammanhanget ett systematiskt och kvalificerat arbete med att ta fram ny kunskap. Med utveckling menas ett systematiskt och kvalificerat arbete med att använda resultatet av forskning för att utveckla nya varor, tjänster eller produktionsprocesser eller väsentligt förbättra redan existerande sådana.

Det uppstår sällan några diskussioner om vad som är forskning. Vad som är utveckling - i FoU-avdragets mening - är däremot inte alls lika intuitivt.

Orsaken är uppenbar. Lagtexten är som synes kortfattad och svår att tolka. Inte heller förarbetena innehåller några mer detaljerade kriterier.

Hur mycket måste en produkt förbättras för att förbättringen ska vara väsentlig? Hur mycket av den förbättringen måste kunna knytas till forskningsresultat? Vad menas ens med att forskning har använts för att förbättra produkten?

Vad menas med nya varor? Krävs det helt nya – tidigare okända – företeelser, eller kan det handla om nya produkter inom en befintlig varugrupp?

Svårt att följa resonemangen

Vår uppfattning – utifrån de domar som finns – är att både Skatteverket och domstolarna ser alldeles för snävt på begreppet ”utveckling” i FoU-avdragets mening. Man ägnar sig därför ofta åt mycket komplicerade resonemang som både är svåra att följa och att tillämpa.

”Att enbart använda tillgänglig kunskap för att skapa nya eller förbättrade kommersiella produkter utan att detta skapande innefattar försök att finna nya lösningar på en teknisk eller vetenskaplig ovisshet kan inte kvalificera för avdrag. Sådant utvecklingsarbete får i stället anses vara hänförligt till ett företags löpande produktutveckling.”

Vem vågar yrka FoU-avdrag på de premisserna?

I en annan dom konstateras att e-läromedel i sig inte är en ny produkt. Det innebär att det för avdrag i det aktuella fallet inte bara krävs att produkten ifråga är en väsentlig förbättring av redan existerande produkter, utan också att skillnaden är beroende av den forskning som finns bakom utvecklingsarbetet.

Hur ska då detta avgöras?

Ja, här menar domstolen att det inte är avgörande om forskning har använts i hög utsträckning i vissa eller flera moment. Det krävs i princip – enligt domstolen – till och med att produkten inte alls hade kunnat förbättras om forskningsunderlaget inte hade använts.

Avslutningsvis landar domstolen i att forskningsunderlaget och den studie som genomförts snarare har varit utgångspunkt för vilka funktioner bolaget valt att implementera i sin produkt för att få den konkurrenskraftig. Ett sådant arbete får anses vara en löpande utveckling av bolagets befintliga produkt.Något FoU-avdrag får man alltså inte.

Ska verkligen Skatteverket besluta om FoU-avdraget?

På kort sikt kan vi bara hoppas att Skatteverket och domstolarna har en vilja att försöka hitta mer ändamålsenliga bedömningar än hittills, klargöranden av en del av de frågor som vi tagit upp ovan.

Det kräver dock att företag lägger ett stort arbete på dokumentation och systematisering av sitt arbete, för att kunna göra öppna yrkanden om FoU-avdrag.

På längre sikt kanske en lagändring är nödvändig. Det kan, och det kan då ifrågasättas om det alls är lämpligt att ett FoU-stöd ska administreras av Skatteverket.

Det ligger ju i sakens natur att Skatteverket har ett underförstått intresse av att värna skattebasen framför att prioritera investeringar i FoU. En lämpligare, och för företagen mindre riskfylld ordning, vore sannolikt att överlåta administrationen av ett FoU-stöd på en annan myndighet.