Lån i Coronakrisen? Gör rätt från början!

Ibland är därför det enda alternativet till att avveckla verksamheten att som ägare eller närstående till ägare själv satsa ytterligare medel. 

Ett exempel är lån eller tillskott till eget eller närståendes bolag. Dessa måste – av flera skäl – hanteras rätt för att säkerställa framtida avdrag om det värsta skulle hända.

Låna inte ut till närståendes bolag

Till att börja med anses utlåning till närståendes bolag sällan vara affärsmässig. Utlåningen ses snarare som ett resultat av den personliga relationen. Det innebär att man vid en framtida konkurs eller obeståndssituation inte får avdrag för förlust på sin fordran. Detsamma gäller om man skulle gå i borgen för – eller göra ett villkorat tillskott till – en närståendes bolag.

Det är därför bättre att låna ut till den närstående istället, så att denne t ex kan vidareutlåna till det egna bolaget. Ett annat alternativ är att först köpa in sig i bolaget. Enligt Skatteverkets uppfattning är det nämligen alltid affärsmässigt att satsa pengar i ett bolag där man själv är delägare, oavsett bolagets ekonomi.

Två kammarrättsdomar illustrerar tydligt problematiken:

Maken ägde alla aktierna, KRG 661--662-12

Ett aktiebolag, ägt av mannen i ett gift par, startade en restaurang där hustrun kom att arbeta. Ett par månader senare lånade hustrun ut 700 000 kronor till bolaget, som inte gick så bra som makarna hade hoppats. Ytterligare några månader senare sattes bolaget i konkurs.

Hustrun sålde fordran och yrkade året därpå avdrag för förlusten. Skatteverket vägrade dock avdrag, eftersom hon inte hade haft affärsmässiga skäl för utlåningen.

Bolaget befann sig redan i en svår ekonomisk situation när hon lånade ut pengarna, vilket hon också kände till. Eftersom någon utomstående inte skulle ha lånat ut till bolaget – i en sådan situation – ansåg verket att det viktigaste skälet till utlåningen var att hennes man var aktieägare i bolaget.

Hon överklagade, men förvaltningsrätten gjorde samma bedömning som Skatteverket.

Hon överklagade igen, denna gång till Kammarrätten, som gjorde en annan bedömning. Domstolen tog fasta på att makarna under flera år hade planerat för att tillsammans driva en gemensam verksamhet. Aktierna i bolaget kom visserligen att ägas enbart av mannen, men de hade gemensam ekonomi, aktierna var giftorättsgods och de hade satt den gemensamt ägda villan i pant för det lån som mannen hade tagit för att starta verksamheten.

Hustruns ekonomiska och faktiska engagemang i bolaget hade därmed – enligt domstolen – varit sådant att hon i sammanhanget borde jämställas med en delägare. Hon fick därför avdrag för kapitalförlusten.

Ekonomichefens svärdotter, KRG 6483-12

En pensionerad före detta ekonomichef hade gått i borgen för sin svärdotters aktiebolag. När bolaget gick i konkurs infriades borgensförbindelsen, och han fick en regressfordran på 300 000 kronor gentemot bolaget.

Han sålde fordran och yrkade avdrag för förlusten. Skatteverket vägrade även här avdrag, eftersom förlusten sågs som en personlig levnadskostnad.

Svärfadern överklagade, men utan framgång. I sitt överklagande till Kammarrätten förtydligade han sin relation till bolaget. Han hade förhandlat med kreditgivare när bolaget bildades, han hade upprättat bolagets affärsplan och budget, och han hade anvisat och varit i kontakt med både den bokföringsbyrå som skulle sköta räkenskaperna och en revisor som han tidigare hade samarbetat med.

Det var också han som hade tagit fram rutiner för bolagets ekonomiska rapportering, och han hade varje vecka följt upp hur bolaget gick. Avsikten med detta engagemang var att han skulle bli delägare i bolaget och ta en plats i dess styrelse.

Kammarrätten konstaterade ändå att han inte hade visat affärsmässiga skäl för att ingå borgensåtagandet, och vägrade avdrag för förlusten.

Räcker det med konkurs eller måste fordran säljas?

I båda rättsfallen ovan såldes fordringarna. Det är ofta nödvändigt för avdrag. Det hänger ihop med att tillgångar måste avyttras – eller anses vara avyttrade – för att man ska kunna få avdrag för en kapitalförlust. Ett värdepapper som är utgivet av ett företag anses dock vara avyttrat i samma stund som företaget försätts i konkurs.

Det innebär att i de fall där det finns en revers eller liknande – som kan anses vara utgiven av företaget – så kan man få avdrag för en förlust redan på den grunden att bolaget har försatts i konkurs. I andra fall krävs en avyttring, d v s normalt en försäljning, av fordran.

Detta behöver inte vara någon nackdel, tvärtom. En stor kapitalförlust under ett och samma år kanske innebär en skattereduktion som är så stor att man inte kan utnyttja den fullt ut. En större fordran som blivit värdelös – och där revers saknas – bör man enligt vår uppfattning istället kunna sälja i portioner över flera år.

Fler frågor?

Ämnet är som du märker omfattande, och frågorna många. Kan man sälja till vem som helst? Även efter bolagets konkurs? Till vilket pris? Hur bör man – och hur bör man inte – dokumentera inlåningen? Hur bör man dokumentera försäljningen? Vad gäller för aktieägartillskott? Bör man verkligen omvandla en fordran på ett bolag till ett aktieägartillskott?

Vill du veta mer så varför inte prova Servicepaket Skatt gratis i en vecka? Då kan du bolla dina frågor om fordringar och tillskott med våra experter!