Motion och friskvård – hela personalen på lika villkor

Om företaget har flera arbetsställen, t ex på flera orter, gäller att samtliga anställda på dessa ska erbjudas samma, eller likvärdiga, motions- och friskvårdsaktivitet (naturaförmån).

När arbetsgivaren erbjuder sin anställda ett visst belopp som friskvårdsbidrag måste detta – enligt Skatteverket – vara lika för alla anställda oavsett var i organisationen och på vilket arbetsställe de arbetar.

Skattefriheten kräver inte att alla anställda utnyttjar de aktuella förmånerna. Hela personalen ska däremot ha samma möjlighet att utnyttja de förmåner eller friskvårdsbidrag, på lika villkor, som arbetsgivaren erbjuder.

Hela personalen

Med ”hela personalen” menas samtliga anställda på arbetsplatsen oavsett anställningsvillkor och sysselsättningsgrad. Att t ex även tidsbegränsat anställda och vikarier ska erbjudas samma motionsaktiviteter som den fast anställda personalen har Högsta förvaltningsdomstolen (f d Regeringsrätten) slagit fast i en dom (RÅ 2001 ref 44).


Det aktuella målet handlade om ett företag där endast den fast anställda personalen hade erbjudits fria motionskort. I en kommentar till domen uttalade Skatteverket att det alltså är klarlagt att förmån av fri motion – för att vara skattefri – måste rikta sig till alla kategorier anställda. 

Detta gäller dock naturligtvis endast så länge vikariatet, praktiktjänstgöringen etc ifråga pågår. En person som t ex arbetar endast fyra månader ska ha samma möjlighet till fri motion och friskvård under dessa månader. Att ge den personen mer innebär skatteplikt för det han eller hon får för mycket. Enligt Skatteverket kan även uppdragstagare få skattefri motion av sina uppdragsgivare. Skatteverket jämställer här alltså uppdragstagare, t ex ett aktiebolags styrelseledamöter, med anställda.

Observera att uppdragstagare inte behöver omfattas av erbjudandet om fri motion och friskvård. Förmånen är skattefri för den anställda personalen även om uppdragstagarna inte skulle erbjudas.

Deltidsanställda och "timanställda"

Även projektanställda och andra deltidsanställda måste erbjudas motionen och friskvården för att den ska vara skattefri. Anledningen är att även dessa ingår i "hela personalen". 

Skatteverket anser att ett friskvårdsbidrag även för dessa anställda bör kunna proportioneras efter den beräknade arbetstiden, d v s sysselsättningsgraden. Arbetsgivarens subvention till en person som arbetar t ex 40 % av en heltid kan därför vara 40 % av årsbeloppet för de heltidsanställda.

Vid beräkningen av arbetstiden bör – enligt Skatteverket – all arbetad tid räknas in, d v s även t ex arbete i bostaden.

Enligt Skatteverkets uppfattning är kravet på att hela personalen erbjuds förmånen här alltså uppfyllt. En anställd som arbetar deltid kan ju även ha en annan anställning med friskvårdsbidrag och naturaförmån, och får därmed sitt bidrag reducerat. 

Skatteverket anser dock att detta bör vara en yttre ram för hur arbetsgivare kan välja att hantera friskvårdsbidraget till sina anställda. En arbetsgivare kan därför välja att erbjuda alla anställda på arbetsplatsen samma årliga belopp oavsett vilken sysselsättningsgrad de har, d v s utan risk för beskattning.

Även fast anställda personer som kommer in och arbetar på timme vid oregelbundna tillfällen omfattas av den fria motionen respektive friskvårdsbidraget. Även här kan en proportionering av bidraget göras utifrån sysselsättningsgraden.

Eftersom det inte i förväg är känt hur mycket den timanställde kommer att arbeta under året är det viktigt att det görs en avstämning när året är slut så att han eller hon inte får ett för litet friskvårdsbidrag i förhållande till den faktiskt arbetade tiden.

Diskriminering av deltidsanställda är inte tillåten enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Om en sådan "diskriminering" av visstidsanställda och anställda per timme, d v s att proportionera friskvårdsbidraget för dessa, skulle vara otillåten enligt den lagstiftningen har dock inte varit föremål för prövning i Arbetsdomstolen.

Observera att arbetsgivaren i övrigt inte kan proportionera friskvårdsbidraget beloppsmässigt utifrån lönenivå, tjänsteställning, organisatorisk tillhörighet eller arbetsort.

Föräldralediga, sjukskrivna och tjänstlediga

Även anställda som är sjukskrivna eller föräldralediga ska – enligt Skatteverket – i princip erbjudas motion och friskvård på lika villkor som övriga anställda. De tillhör fortfarande personalen och bör i detta sammanhang bedömas utifrån den ordinarie arbetstiden.

Om en anställd som t ex har fullt friskvårdsbidrag när en period av föräldraledighet eller sjukskrivning inträder bör bidraget alltså inte reduceras under den aktuella perioden.

För övriga tjänstlediga, t ex dem som är lediga för studier, torde däremot gälla att dessa inte behöver omfattas av de motions- och friskvårdsaktiviteter eller friskvårdsbidrag som arbetsgivaren erbjuder övriga anställda (inklusive sjukskrivna och föräldralediga). Skulle de erbjudas förmånen eller bidraget är dessa dock skattefria även för dessa personer.

Anställda vid bemanningsföretag m fl

Personer som är inhyrda från bemanningsföretag kan få skattefri motion och friskvård från sina arbetsgivare, d v s bemanningsföretagen. De kan däremot inte få skattefria friskvårdsbidrag från kundföretagen på samma sätt som deras anställda.

De inhyrda personerna kan sägas vara uppdragstagare, men de har alltså andra arbetsgivare och är därför inte lika knutna till kundföretagets arbetsplats som andra uppdragstagare, t ex styrelseledamöter. Ett bolags styrelseledamöter omfattas av skattefriheten för motion och friskvård om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Inte heller självständiga uppdragstagare, t ex konsulter, som fakturerar sina arvoden kan få skattefri motion och friskvård av kundföretagen. Oavsett att de kanske har A-skatt jämställs de inte med anställda i detta sammanhang.

Friskvårdsbidrag vid anställningens början och slut

En vanlig fråga är om det går att differentiera motionsbidraget under en anställds första respektive sista anställningsår. Svaret är att detta torde fungera utan att skattefriheten äventyras för övriga anställda. 

En förutsättning är dock att samma villkor gäller för samtliga anställda som börjar respektive slutar sina anställningar.Arbetsgivaren kan dock välja att ge det fulla årsbeloppet även till personer som börjar sin anställning under året. Detta utan att det äventyrar skattefriheten för denne eller övriga anställda.

En förutsättning för skattefrihet är här att det kvitto som avser den aktuella motions- eller friskvårdsaktiviteten är daterat under anställningstiden. En person som anställs i september kan alltså inte få ett skattefritt friskvårdsbidrag för en aktivitet som han eller hon betalade i t ex augusti.

Om en anställd har fått det fulla friskvårdsbidraget ett visst år torde arbetsgivaren inte utan vidare kunna kräva tillbaka en del av detta om den anställde slutar sin anställning, t ex den del av subventionen som motsvarar de månader som återstår efter det att personen har slutat. Detta måste i så fall ha klargjorts innan – t ex i företagets personalhandbok – och gälla lika för hela personalen.

Den del av en årssubvention som återstår efter det att personen har slutat utgör inte heller någon skattepliktig inkomst.
Av exemplet framgår alltså att en arbetsgivare kan betala ut skattefria friskvårdsbidrag endast för utgifter för motion och friskvård som den anställde har haft under anställningstiden.

Arbetsgivaren kan därför inte betala ut något skattefritt friskvårdsbidrag för t ex ett gymkort som den anställde har köpt innan anställningen började. Detta alltså trots att motionskortet till viss del även avser anställningstiden.

Samma gäller om den anställde – efter det att han/hon har slutat – lämnar in ett kvitto på en motionsaktivitet som har köpts efter den sista anställningsdagen.